när tröjan blir för sliten, hörlurarna trasslat till sig igen, handen slår nummret per automatik, har det gått för långt eller kan jag fortfarande säga att jag älskar dig lika mycket som första gången.
men varför skulle du tro på mig nu?
jag vet inte, och det är därför jag istället tittar bort, glömmer av, smäller av och stänger till. Stänger dörren, bort med glöden fram till döden. nej du glömmer itne mig du kan itne stänga av något som alltid sattes på det har alltid funnits men det verkar inte kunna leva men inte heller dö, vad händer om vi försöker och lyckas?
det regnar och det är sommar vi borde mötas & ta en promenad och se vad det är för väg vi hamnar på eller så gör vi inte det alls.vi kanske borde dansa vals med någon annan hals.
No comments:
Post a Comment